Bussen släppte av oss i ett mörkt Sighișoara. Det spöregnade. Dyvåta och med kalla fötter kom vi fram till hotellet. När vi vaknade kunde vi se Sighișoara i morgonljuset. Det var verkligen vackert.
På de böljande fälten utanför staden arbetade folk med lie (det har jag inte sett i verkligheten tidigare, mer än på Skansen). Staden var som tagen ur en gammal sagobok: pastellfärgade hus i en färgskala som påminde mig om macarons från ett franskt café, taken hade fina mönster och ibland också prinsesstorn. Om man fick en känsla av att någon tittade på en, så stämde det, för en del av taken hade ögon.
Vi gick längs kullerstensgränder
som slingrade sig uppåt mot en kyrka på kullens topp. I denna gulliga lilla
stad föddes prinsen Vlad III Dracula (Vlad var Bram Stokers inspiration till
karaktären greve Dracula). Och jag undrade hur det kom sig att Vlad, som vuxit
upp i denna puttinuttiga stad, fick smak för tortyr. Han var så grym att den
blodsugande greve Dracula var en mysfarbror i jämförelse.
I boken som vi lånat av vår
hotellvärdinna stod det att Vlad III Dracula dödade minst 100 000 män, kvinnor
och barn. Hans bestraffningsmetoder lät som taget ur en kokbok: hacka, rosta,
bränna men favoriten var ändå pålspetsning. Vlad III Dracula utvecklade en egen
metod där han kunde spetsa folk på ett sätt så att de inte dog direkt utan i
stället fick en långsam och plågsam död. (Jag sa ju att han var grym).
Vi gick till Vlads födelsehus,
inte heller där fanns några spår av olycklig barndom. Det var ett vackert hus
som numera är en restaurang, givetvis på temat Dracula. De serverade blodiga
biffar och drinkar som Bloody Mary. Vi åt där. Det var överraskande gott.
I kyrkan på kullen pratade vi
med folk från staden. De berättade om hur de varit i Sighișoara under kommunism-tiden.
"80% var dåligt och 20%
bra. TV:n hade en kanal och två timmars sändning per dag. En timme Ceausescu
och en timme barnprogram."
En man sa till oss: "Förut
hade vi jobb men ingen frihet, nu har vi frihet men inga jobb."
När vi lämnade kyrkan fick vi
höra att Sighișoara hade ett tortyrmuseum! Tortyr
var tydligen väldigt inne under medeltiden. Vlad var verkligen en man av sin
tid.
Vi tog en
tur på kyrkogården i stället.
