Backeboskolan har en cirkusföreställning. Föräldrar och syskon kurar i branten på picknickfiltar. Min dotter spelar en av clownerna. Ännu verkar ingen av barnen tycka att clowner är läskiga, de står fortfarande för något roligt. Alla dessa färgglada barnclowner är så söta och charmiga när de klantar sig på scenen. Men det är något läskigt med vuxna män som klär ut sig till clowner.
Tre gånger i mitt liv har jag varit med om den där stora skuggan som tornat upp sig bakom min rygg:
Första gången var när jag dök i Thailand.
Jag vände mig om - där simmade en 7 meter lång prickig valhaj. Stor som en båt men med ett lekfullt leende. Jag simmade upp till ytan och ropade till alla att ta fram sina kameror.
Andra gången var jag i Haparandas sporthall och drack ur en dryckesfontän.
Jag vände mig om - där stod brottaren Karelin med sin grymma pjäxpanna. Men ja, han såg också rätt snäll ut.
Tredje gången var i Bangkok.
Jag vände mig om - där stod Ronald Mc Donald och gjorde Sawadee-hälsning.
Det minnet
får mig fortfarande att rysa .
