Mitt vilda cirkusliv

(jag gästbloggar denna vecka på Rabén & Sjögren)

Sitter vid köksbordet och skissar på illustrationerna till min nästa bok: Cirkus Caramba i Transylvanien men jag fastnar ofta vid laptopen med att googla om Transylvanien. Det är så vackert där, eller, jag har inte varit där men bilderna jag hittar på nätet visar dimhöljda berg, medeltida städer med borgar och massor av vilda djur.

Jag glider in till min familj som slösitter i soffan.
"Hörni, vi måste åka till Transylvanien", säger jag.
"Transylvanien? "
Blickarna har släppt I-paden och I-phonen.
"Visste ni att de har Europas största antal björnar, vargar och lodjur." Jag ler mitt bredaste införsäljande leende.

Inga applåder eller glädjetjut hörs från soffan.

"Men hör på det här. Man kan klättra där. Det är en som berättar här hur han såg klösmärken på trädstammarna efter björnklor. Han kände hela tiden björnarnas närvaro när han klättrade i bergen."
"Klättra i berg? Sist vi klättrade i berg glömde du ju att säkra dig flera gånger. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv."
Jag känner att jag inte lyckats sälja in Transylvanien ordentligt utan får ta i med andra argument.

"Nämen okej, vi behöver inte klättra, de har jättehäftiga borgar med gamla tortyrkammare från 1200-talet."

Min man kliar sig fundersamt i skägget.
"Kan inte cirkusen åka till Karibien i stället?"